Debattartiklar

Gör Adolfsbergsskogen i Storvreta till ett naturreservat

2022-05-22

Alldeles intill bebyggelsen i norra Storvreta finns det ett skogsområde på 50 hektar som kallas Adolfsbergsskogen. Under årens lopp har det funnits flera planer på att ta ner skogen och bebygga området. I juni 2018 satte Kommunstyrelsen Uppsala kommun stopp för de långt gångna planerna på att bygga 300 villor där. Dessförinnan hade skogens mycket höga naturvärden dokumenterats med naturinventeringar som gjorts av arbetsgruppen Rädda Storvretaskogen och ett naturinventeringsföretag. Adolfsbergsskogen bör nu ges status som naturreservat för att få ett starkt skydd.

Kommunstyrelsens beslut att avbryta planeringen redovisades vid ett informationsmöte i Storvreta i juni 2018. Då framhölls att det finns höga naturvärden i området, att det har gjorts naturinventeringar och att Adolfsbergsskogen är en kalkbarrskog.

Adolfsbergsskogen är en olikåldrig, flerskiktad barrskog med inslag av olika lövträd och stora bestånd av gamla träd. Marken täcks till stor del av ett tjockt skikt av olika mossarter. Sakkunniga personer har hittills hittat drygt 160 naturvårdsarter i skogen.

I området finns flera så kallade hotspots med koncentrationer av rödlistade svamparter. Rödlistning handlar om att bedöma arters risk att dö ut. Det finns tre klassificeringar av hotade arter: CR (akut hotad), EN (starkt hotad) och VU (sårbar). Dessutom finns klassificeringen NT (nära hotad).

Två av dessa hotspots kan klassas som nationella topplokaler och har högsta skyddsprioritet enligt Naturvårdsverkets åtgärdsprogram för fjälltaggsvampar. På båda lokalerna finns nämligen den rödlistade fjälltaggsvampen koppartaggsvamp, som växer där tillsammans med åtta respektive tio rödlistade följearter till fjälltaggsvampar i kalkgranskog. Speciellt skyddsvärd bedöms lokalen vara om de båda följearterna raggtaggsvamp och fläckfingersvamp samtidigt växer på lokalen, och just så är fallet på båda dessa hotspots i Adolfsbergsskogen.

Av de svamparter som hittills har observerats i skogen är 36 rödlistade och 42 signalarter för kalkbarrskog. Sju är ansvarsarter i Uppsala län, varav sex huvudsakligen växer i kalkbarrskog. Två av dem har särskilda åtgärdsprogram, utfärdade av Naturvårdsverket. Den ena är koppartaggsvamp som beskrivits ovan, den andra är violgubbe med 13 mycel och 17 rödlistade följearter, vilket innebär att området placeras i den högsta klassen i åtgärdsprogrammet för bevarande av violgubbe. Båda arterna bedöms vara sårbara (VU) i Rödlistan 2020. I området finns även två starkt hotade svamparter (EN). Det är knölig taggsvamp och raggtaggsvamp med vardera minst två växtlokaler.

Inventeringarna har således visat att Adolfsbergsskogen är en kalkbarrskog, som är en ansvarsnaturtyp i Uppsala län.

I skogen häckar minst ett 40-tal fågelarter, varav elva är rödlistade. Dessutom har minst sju arter av fladdermöss sina habitat i skogen. Två av dem är rödlistade.

I området finns aspsplintbock (VU), som är en ansvarsart i Uppsala län med ett eget nationellt åtgärdsprogram, aspvedbock (NT) och mindre poppelglasvinge (NT). Andra arter är fem fridlysta arter av orkidéer samt fridlysta grod- och kräldjur.

Skogen är tätortsnära och används flitigt som friluftsområde. Uppsala svampklubb och Biotopia ordnar återkommande guidade turer för att visa de sällsynta svamparter som finns där. Genom Kommunstyrelsens beslut 2018 räddades ett ekosystem med olika livsmiljöer för en stor mängd naturvårdsarter. Flera av dem är ansvarsarter i Uppsala län och själva skogen är en ansvarsnaturtyp i länet. Det är nu hög tid för ansvariga myndigheter att ta nästa steg för att skydda detta värdefulla naturområde mot all framtida exploatering genom att ge det status som naturreservat med tillhörande skötselplan.

Arbetsgruppen Rädda Storvretaskogen
•  Håkan Aronsson
•  Margareta Ericsson
•  Patrick Fritzson

Ytterligare fakta om naturvårdsarter i Adolfsbergsskogen finns i katalogen Naturinventeringar och på Artportalen SLU.

Naturskog i Storvreta hotad

2018-04-07

Utbredningskarta
Fyndplatser för rödlistade och fridlysta arter i Adolfsbergsskogen, Storvreta

Nyckelbiotopsrika fastigheter samt biologiskt värdefulla områden i tätortsnära skogar och i ädellövskogar står nu överst på listan när skog ska skyddas och ersättning betalas ut. Så skriver Skogsstyrelsen på sin hemsida om de nya statliga riktlinjerna för skydd av skog. De bör vara vägledande för Uppsala kommun och markägaren HSB då framtiden för Adolfsbergsskogen i Storvreta ska avgöras.

I december 2014 presenterade Uppsala kommun och HSB ett förslag till detaljplan för ett naturskogsområde på 50 ha i direkt anslutning till bebyggelsen i norra delen av Storvreta. Avsikten var att bygga ca 300 villor där. Planen beräknades vinna laga kraft i slutet av 2015, varefter exploateringen av området skulle påbörjas. Redan då var det känt för sina höga naturvärden och sin stora betydelse för rekreation och friluftsliv. Idag, mer än tre år senare, står skogen kvar och tydlig information om den fortsatta planeringen saknas.

Det har med åren blivit allt tydligare att det finns höga naturvärden i området. Dessutom kan det krävas tillstånd och dispens för markavvattning och vattenverksamhet om området ska exploateras. Detta har påpekats av Länsstyrelsen i Uppsala län, som framhåller att det finns sankmark och mindre vattensamlingar där. Uppsala Vatten och Avfall AB har i sitt remissvar bedömt att kostnaderna för VA-utbyggnaden kommer att bli mycket höga. Sammantaget kan det alltså ifrågasättas om områdets beskaffenhet verkligen gör det lämpat för bebyggelse.

Under de senaste åren har flera naturinventeringar bekräftat områdets höga naturvärden. De har gjorts av sakkunniga och frivilliga och har delgetts Uppsala kommun, Länsstyrelsen i Uppsala län och Skogsstyrelsen. Alla fynd har registrerats i Artportalen vid SLU.

Bland kärlväxter och kryptogamer har 82 signalarter för värdefulla skogsbiotoper registrerats, varav 37 för kalkbarrskog, som är en ansvarsnaturtyp i Uppsala län. Tio fridlysta kärlväxter har hittats, varav fem är orkidéer. Dessutom finns det 29 rödlistade kärlväxter och svampar i området, varav tolv är akut hotade, starkt hotade eller sårbara och en finns med på den globala rödlistan. Bland svamparna finns det sex ansvarsarter i Uppsala län, flertalet för kalkbarrskog, och två av dem har ett åtgärdsprogram. I området häckar minst sju arter av rödlistade fåglar. Dessutom har flera olika arter av fladdermöss registrerats. De är skyddade av Artskyddsförordningen och den europeiska konventionen Eurobats. Slutligen finns det även fridlysta grod- och kräldjur.

Skogsstyrelsen har kommenterat vår naturinventering från 2016 och skriver i ett mejl att den tydligt visar att stora delar av området är en nyckelbiotop och att det finns höga naturvärden där. Då myndigheten inte haft möjlighet att göra fältbesök, kan området formellt inte klassas som nyckelbiotop, men samma rättsliga regelverk gäller för höga naturvärden som för nyckelbiotoper. De höga naturvärdena har noterats av myndigheten. Vidare skriver Skogsstyrelsen att möjligheten till någon form av områdesskydd redan finns. Sedan detta gensvar i slutet av 2016 har ytterligare ett 50- tal naturvårdsarter upptäckts, vilket rimligen bör stärka områdets biologiska värde ytterligare. Tidplanen för exploateringen av Adolfsbergsskogen verkar som nämnts osäker, men enligt Svensk byggtjänsts hemsida (2018-03-25) är byggstart preliminärt framflyttad till tredje kvartalet 2019. Ärendet har dock ännu inte varit aktuellt för beslut om granskning i Plan-och byggnadsnämnden. Hotet mot detta värdefulla naturområde finns således kvar. Därför anser vi att frågan om ett områdesskydd för Adolfsbergsskogen, utifrån dess höga naturvärden och betydelse som tätortsnära skog, ska utredas av berörda myndigheter.

Naturvårdsverkets och Skogsstyrelsens dokument Nationell strategi för formellt skydd av skog (reviderad 2017) är ett verktyg för kommuner, länsstyrelser och markägare med flera vid prioriteringen av skogsområden som ska ha formellt skydd, till exempel i form av naturvårdsavtal. Där betonas vikten av att bevara tätortsnära skogar, att den tätortsnära naturen är av största betydelse för vardagsfriluftslivet och att sådana områden bör skyddas och förvaltas med stor hänsyn till friluftslivet. I målbilden ingår även områden med höga sociala värden i fråga om äldre skogar som ofta besöks för rekreation. Kalkbarrskog är ytterligare ett exempel på en typ av skog som bör lyftas fram.

Det är helt klart att Adolfsbergsskogen uppfyller dokumentets kriterier för skogar med höga bevarandevärden som ska skyddas. Den är tätortsnära, består till största delen av äldre naturskog och är dessutom en kalkbarrskog, något som bevisas av en stor andel av de signalarter som finns där. Slutligen används den flitigt för rekreation och friluftsliv.

Naturvårdsavtal är ett exempel på biotopskydd som kan vara aktuellt för området. Ett sådant avtal tecknas av markägaren och Länsstyrelsen eller Skogsstyrelsen för en viss tidsperiod. Det medför flera fördelar; under avtalstiden kan markägaren få ekonomisk ersättning samtidigt som de höga naturvärdena och de sociala värdena bevaras. Dessutom kan Adolfsbergsskogens framtid diskuteras med utgångspunkt i de höga bevarandevärdena och frågan om ersättningsmark till markägaren tas upp.

Ett skydd av området ska också ses i ett större sammanhang som en del i arbetet med att uppfylla de nationella miljömålen för bevarandet av den biologiska mångfalden. I Riksdagens definition av miljömålet för ett rikt växt- och djurliv nämns bland annat att arternas livsmiljöer och ekosystem ska värnas och att människor, som grund för hälsa, livskvalité och välfärd, ska ha tillgång till en god natur- och kulturmiljö med rik biologisk mångfald.

// Håkan Aronsson, Margareta Ericsson och Patrick Fritzson
Arbetsgruppen Rädda Storvretaskogen

Rädda Storvretaskogen

2015-12-10

Insändare

Skogsområdet Ekhagen-Adolfsberg norr om Storvreta planeras att avverkas för att ge plats åt 300 villor, på bekostnad av mycket höga naturvärden. En skog hälften så stor som Stadsskogen i Uppsala, men på många sätt minst lika skyddsvärd.

Här finns ett flertal källor och sammanhängande vattenfyllda kärr. En rad olika signalarter tyder på att skogen har fått stå orörd mycket länge, och träd kan vara uppemot 150 år gamla. Grova tallar, skägglavsbeklädda granar och mossbevuxna stenar inger upplevelsen av trollskog. Välanvända stigar genomkorsar skogen, det märks att såväl barn som vuxna ofta vistas i den rofyllda skogsmiljön.

Dock tycks inget av detta ha tagits i hänsyn när HSB nu har långt framskridna planer på avverkning och bebyggelse. I ett försök att rädda skogen har frivilliga börjat inventera arter. Trots de knappa resurser som ideellt engagemang medför har flertalet fridlysta växter, rödlistade svampar och hotade fågelarter hittats. Det finns tecken på att skogen har hög kalkhalt samt utgör en grön länk mellan Fyrisån och Storskogen, vilket underlättar för djur och växter att sprida sig. Ännu är det oklart om något av detta är tillräckligt för att rädda skogen i Storvreta. Det som är säkert, är att om byggplanerna går igenom kommer ett värdefullt ekosystem att gå förlorat för alltid.

// Olga Tingstedt        Fältbiologerna Uppsala

Stora naturvärden hotas

2015-08-08

DEBATT. Den planerade villabebyggelsen i Ekhagen–Adolfsberg i Storvreta skulle få förödande konsekvenser för skogsmiljön, skriver debattören Margareta Ericsson i Storvreta.

Just nu pågår arbetet med ett förslag till detaljplan avseende bebyggelse med mer än 300 villor i Ekhagen–Adolfsberg i Storvreta. Området är i dag en tätortsnära skog på 50 hektar norr och nordost om samhällets centrum och kallas i dagligt tal Adolfsbergsskogen eller Storvretaskogen. Många yttranden som kom in under samrådstiden var starkt kritiska mot det förslag som upprättats av HSB i form av en byggherreplan.

Länsstyrelsen framhåller i sitt yttrande att Uppsala kommun planerar att ta ett stort oexploaterat skogsområde i anspråk med varaktig, irreversibel påverkan som följd och risk för att konsekvenserna för miljön blir stora.

Planområdet ligger i samma stråk som Storskogen i söder, myrmarksområdet i nordost och Fyrisån och kan med tanke på läget hysa höga naturvärden. Vid naturreservatet Storskogen finns rikkärr, det vill säga kalkrika kärr med höga naturvärden samt rödlistade och fridlysta arter. Vid Fyrisån finns hagmarker och vid myrmarksområdet naturskogar med bland annat höga fågelvärden.

Då underlaget för naturvärden i planområdet är bristfälligt, anser länsstyrelsen att en naturinventering ska göras. Den ska bland annat omfatta häckande fågel, skogliga värden inklusive växtskiktet under växtsäsongen samt fridlysta, rödlistade eller andra skyddsvärda arter. Inventeringen ska också visa om det finns kalkbarrskog och kärr med groddjur. Slutligen vill länsstyrelsen ha en bedömning av områdets värde som grön länk mellan Fyrisån och Storskogsområdet och dess funktion av spridningsväg för växt- och djurarter i och utanför planområdet.

Efter samrådstidens slut fick HSB ett stort antal tilläggsdirektiv och ska i höst presentera ett reviderat förslag till detaljplan samt en naturinventering.

Den aktuella skogen, som ligger i direkt anslutning till Storvreta centrum, är ett omtyckt strövområde och utflyktsmål. Den är mycket gammal med lång trädkontinuitet och har tidigare använts som betesmark. Där finns källor och kärr samt ett rikt växt- och djurliv med många signalarter, till exempel tallticka, vågig sidenmossa, tibast och knärot.

Dessutom finns det indikationer på att Adolfsbergsskogen är en kalkbarrskog. Biotopen i en sådan skog är unik och har en hög biologisk mångfald med mykorrhizasvampar, lundflora och orkidéer. Enligt Skogsstyrelsen är örtrikedomen är ofta påtaglig i sluttningar med rörligt markvatten eller låga terränglägen, gärna i fuktstråk och vid källflöden. Dessa skogar har vanligtvis använts som betesmark och där växer svampar som violgubbe, fjälltaggsvamp, rödgul trumpetsvamp och guldkremla. Kalkbarrskogar är ovanliga såväl i Sverige som i andra delar av världen, och flera arter som lever i dem är rödlistade eller fridlysta. Länsstyrelsen anser att kalkbarrskogarna ska värnas, vårdas och visas på grund av att de är så sällsynta och hotade.

Adolfsbergsskogen kan vara just en sådan kalkbarrskog som beskrivs ovan. Miljön är ört- och svamprik med mossor av olika slag, sluttningar med rörligt markvatten samt flera källor, omgivna av mängder av örter och svampar.

Skogen är i stort sett orörd med minst 100–150 år gamla träd och har varit betesmark under århundradena. Där finns violgubbe och taggsvamp samt orkidéer som kräver en kalkrik miljö, såsom skogsknipprot och skogsnyckel. I likhet med andra orkidéer som knärot och nattviol växer de lite varstans i skogen, nere vid järnvägen och längre upp vid kärren och källorna. Där finns också andra signalarter för kalkbarrskog, till exempel blåsippa, rödgul trumpetsvamp och flattoppad klubbsvamp.

Det finns flera sammanhängande kärr i skogen. Vid ett stort, ljust och glesbevuxet kärr med öppet vatten hela sommaren växer den kalkkrävande skogsnyckeln och tidigare har större vattensalamander observerats där. Den finns för övrigt även i andra kärr runt Storvreta. Som bekant är större vattensalamander fridlyst och skyddad i EU:s art- och habitatdirektiv och utgör därmed ett hinder för utbyggnad. Kärret, som troligen är ett rikkärr, är för övrigt beläget nära den i planen föreslagna bussgatan och där förtätning av bostäderna planeras enligt tilläggsdirektiven.

Adolfsbergsskogen är unik på så sätt att den hyser höga naturvärden med många källor, flera vidsträckta kärr, stor örtrikedom med signalarter och ett rikt djurliv samtidigt som den är lättillgänglig och tätortsnära. Där kan barn och vuxna uppleva naturen i direkt anslutning till samhället.

En exploatering kommer att medföra en varaktig, irreversibel påverkan på miljön med dess djur- och växtliv. Dessutom kommer den gröna länken mellan Storskogen och Fyrisåns stränder att bli bruten med sannolika konsekvenser för spridningen av växt- och djurarter däremellan.

Vare sig Adolfsbergsskogen är en kalkbarrskog eller inte, utgör den ett värdefullt och oersättligt ekosystem med kärr och källor som genom avverkning, markavvattning och därefter villabebyggelse kommer att bli totalförstört. I stället bör skogen få leva, bevaras för framtiden och värnas, vårdas och visas.

// Margareta Ericsson, debattör i Storvreta