Yttrande nr 2

3 februari 2015

Från
Håkan Aronsson / Margareta Ericsson samt ytterligare nio sakägare till fem fastigheter.

Synpunkter på detaljplan för Ekhagen inom Lena–Årby 3:4 m.fl.
Uppsala kommun, diarienummer 2012/20167

Den 17 december 2014 blev vi såsom sakägare kallade till ett samrådsmöte i Storvretaskolan, Storvreta, rörande detaljplanen för Ekhagen inom Lena–Årby 3:4 m. fl. (DP) Uppsala kommun (diarienummer 2012/20167). Trots att kallelsen kom först en eller två dagar före mötet hade hundratalet personer samlats för att få information och ge sina synpunkter på planen.

Vi kommer här att utveckla våra synpunkter på detaljplanen samtidigt som vi kommenterar och jämför med den fördjupade översiktsplan (FÖP, diarienummer 2012/20028-1) som 2012 framställdes för hela Storvreta tillsammans med den medföljande miljökonsekvensbeskrivningen.

Genomgående i hela FÖP är att Storvretas och Fullerö-områdets höga natur- och kulturvärden framhålls. Inom planområdet ligger ett område av riksintresse för kulturmiljövård, K30 Gamla Uppsala samt Fyrisåns och Björklingeåns dalgångar (s. 12). De höga natur- och kulturvärdena framhålls även beträffande övriga delar av planområdet, vilka varit bebyggda och brukade ända sedan bronsåldern med bosättningar och sådana lämningar som till exempel skärvstenshögar mellan den odlingsbara marken och skogen, gravfält och andra fornlämningar. Från den yngre järnåldern och framåt organiserades marken i inägor och utmark och bönderna där, bland annat i Fullerö, Storvreta och Årby, formade odlingslandskapet i nära samspel med naturen. I byns utmarker har det funnits torp och backstugor utspridda (s. 17).

Rester av sådan bebyggelse med husgrunder, trädgård med stenmurar och kvarvarande trädgårdsväxter, äppel- och plommonträd finns inom detaljplaneområdet för Ekhagen-Adolfsberg. Detta framgår inte av detaljplanen. Där finns också flera skärvstenshögar, källor, fångstgropar och andra fornlämningar samt en gammal färdväg med anslutning till Storskogen. I den västra delen av planområdet finns ett fornlämningsområde med 23 fasta fornlämningar i form av boplatser och gravar. Vid en arkeologisk undersökning 1991 öster om detta område upptäcktes ytterligare fornminnen på den mark som nu ska bebyggas. Det finns alltså en hel del kulturhistoriska lämningar i området som är en del av Storvretabygdens kulturarv, något som också bekräftas i den miljökonsekvensbeskrivning (MKB) som gjordes i samband med FÖP (se FÖP s. 65, karta). Enligt MKB utgörs nästan halva planområdet av skyddsvärd kulturmiljö.

I FÖP framhålls också att det går ett sammanhängande grönstråk med skogsvegetation från norr till söder genom Storvreta, och att det genom detta stråk går befintliga rekreationsstigar som mynnar ut i det stora landskapsrummet (s. 24). Den viktigaste porten mot skogen sägs vara den kil som skjuter fram till bebyggelsen i höjd med idrottsplatsen.

Det grönstråk av skog som nämns i båda planerna börjar i själva verket med skogsområdet i Ekhagen-Adolfsberg, det vill säga det aktuella detaljplaneområdet, som enligt MKB bedöms ha såväl högt landskapsbildsskydd som höga naturvärden (se kartor i FÖP, s.s. 64 och 69).

Denna skog sträcker sig ända ner mot Storvreta centrum och är den allra viktigaste porten mot skogen i hela Storvreta. Den är betydligt mer lättillgänglig för merparten av invånarna än den kil av skog som går ner mot idrottsplatsen. Skogen närmast idrottsplatsen är nämligen genomkorsad av löparrundor och skidspår och används mest av aktiva idrottsutövare. Förutom att skogen i Ekhagen-Adolfsberg ligger närmare centrum av samhället är den mer orörd och används dagligen som ett så kallat närrekreationsområde, som för övrigt förordas i planerna, av till exempel barngrupper från dagis och skola, barn som bor intill skogen, vuxna och äldre som går ut med hunden, plockar svamp eller bär eller som helt enkelt bara tar en promenad och njuter av naturen. Ingenting av detta nämns i FÖP eller i DP. Dessutom har även detta skogsområde direktkontakt med Storskogen, som utgör en del av EU:s nätverk Natura 2000 (FÖP, s. 24) och ingår därmed i ett mycket stort och värdefullt sammanhängande friluftsområde idag. Om man vill kan man börja sin skogsvandring i Storvreta centrum och gå genom skogen ända fram till Jälla, bitvis längs den tidigare nämnda färdvägen, som använts i många hundra år och som finns markerad som kulturhistorisk lämning både i FÖP och DP.

Om skogen i Ekhagen-Adolfsberg bebyggs med 300 villor kommer barn och vanliga motionärer att förlora den möjlighet till rekreation och naturupplevelser i sitt närområde som de har idag. Hur stämmer det med FÖP, som framhåller att det är ett viktigt mål för utvecklingen av områdets grönstruktur att skapa möjligheter för invånarna att röra sig i större och mindre friluftsområden–grönområden både inom och utom tätorten? Enligt FÖP bör kommunen aktivt skydda värdefull rekreationsmark i form av parker och naturområden eller utveckla mark som har potential att fylla rekreativa funktioner i ny struktur eller nytt sammanhang (s. 37). Hur ska så kallade småparker i bostadsområdena kunna ersätta den storslagna, vilda natur som idag finns i Storvretas omedelbara närhet?

Kommunens tjänstemän har efter ett besök i detaljplaneområdet (DP s. 12) beskrivit detsamma och konstaterar, efter att ha beskrivit naturtypen, att området vid inventeringen till stora delar var täckt av snö vilket försvårade bedömningen. Dock kom på sina ställen mosskiktet i dagen med inslag av blåbärs- och lingonris. Observationer gjordes även av större hackspett, talgoxe, blåmes, bofink, grönsiska och trädkrypare.

Man konstaterar också att det enligt Artdatabanken gjorts observationer av rödlistade arter och arter upptagna i Fågeldirektivet bilaga 1. Det finns även äldre observationer av rödlistade växter som omnämns, men de är mycket osäkra, enligt skrivelsen.

Enligt vår bedömning är denna inventering ett hastverk som lämnar mycket övrigt att önska. Vi som bor här vet nämligen att fågellivet i skogen i detaljplaneområdet är oerhört rikt. Här presenteras ett urval av fåglar som regelbundet observeras i skogen och befintliga bostadsområden, varav många i stor mängd. De flesta häckar i skogen.

Korp, nötskrika, skogsduva, koltrast, större hackspett, mindre hackspett, gröngöling, gulsparv, talgoxe, blåmes, tofsmes, entita, stjärtmes, tornseglare (häckar under takpannorna i vissa tvåvåningshus), svart-vit flugsnappare, kungsfågel, nötväcka (trädkrypare), domherre, sidensvans, gransångare, andra sångare, rödhake, bofink, sädesärla, ladusvala, gök, steglits, rödstjärt, ormvråk, kattuggla, häckande tranor samt flockar av tillfälliga besökare under vintern.

Även om detta bara är ett urval av de fåglar som finns i skogen och flesta av de fåglar vi observerat inte är rödlistade, så visar mångfalden på att den löv- och blandskog med hassel, sälg och inslag av döda och döende träd i som finns i planområdet med dess orörda, ursprungliga partier och rika undervegetation är mycket lämplig för fåglar av olika slag.

I FÖP redovisas observationer av rödlistade fåglar i Storskogen. Enligt vår bedömning är det inte omöjligt att de även finns i skogen vid Ekhagen-Adolfsberg, eftersom den hänger samman med Storskogen. En grundlig inventering bör därför göras.

En inventering bör även göras beträffande de vilda djuren i skogen. Vi har observerat rådjur, räv, hare, grävling, lodjur (spår i snön samt rivna rådjur), älg (spår och spillning), ekorre och igelkott.

Vi har också sett grodor och paddor, fladdermöss, svärmare och många andra sorters fjärilar samt rikligt med humlor och bin. I skogen finns många olika sorters mossor och lavar, bland annat vitmossa och björnmossa samt flera andra arter som vi inte kan namnge och som kanske är rödlistade. Det finns också mycket svamp i skogen, till exempel kantareller och trattkantareller samt många andra sorters svamp. Som framgår av inventeringen i DP finns också blåbär och lingon och dessutom hallon och blåhallon (rubus caesius), som på Gotland kallas salmbär, samt andra i skogen vanliga bär.

Enligt uppgift från en expert inom området har den rödlistade större vattensalamandern påträffats i kärr på flera platser runt Storvreta. Därför är det mycket möjligt att den även finns i kärren i det aktuella detaljplaneområdet.

Som framgår ovan är växt- och djurlivet i skogen vid Ekhagen-Adolfsberg mycket rikt. Om det bebyggs kommer de djur och växter som finns där givetvis att försvinna eller utrotas, inklusive eventuella rödlistade arter. Av FÖP (s. 24) framgår för övrigt att naturkaraktären i Storskogen är västlig taiga, lövsumpskog och skogsbevuxen myr. Skyddsvärda växt- och djurarter i detta område är bland annat grön sköldmossa, cinnoberbagge, järpe, sparvuggla, spillkråka, tretåig hackspett och bivråk. Vi har även fått uppgift om att den sällsynta gråspetten observerats där. Eftersom naturtypen är densamma i detaljplaneområdet och de båda områdena hänger samman, är det mycket möjligt att flera av dessa växt- och djurarter även finns där. Därför måste en noggrann inventering göras.

Av FÖP och DP framgår tydligt vilka tekniska svårigheter en utbyggnad av detaljplaneområdet medför. Marken, som är mycket kuperad och består av skogsbevuxen morän, är på sina ställen mycket sank då grundvattnet är högt. På andra ställen är den stenrik med stora stenhällar. Skogen omfattar många olika skogstyper samlade inom ett begränsat område, från kärr med vildskog till lövdungar och vitmosseberg. Att bearbeta marken kommer således att bli mycket kostsamt och dessutom blir skadorna i naturen stora.

En annan teknisk komplikation är att tre stora dagvattendammar på totalt 5 500 m2 måste anläggas på befintlig åker- och skogsmark utanför den norra delen av det nya bostadsområdet, alldeles i närheten av befintlig bebyggelse i Stenhem (se DP, s. 30). Dagvattnet i bostadsområdet ska ledas till dessa dammar för att fördröjas innan det förs vidare till Fyrisån via 1–1,5 km långa öppna diken. Det framhålls i planen att det finns stort behov av rening av dagvattnet och upphållstiden i dammar och diken förväntas bli lång. Slutligen konstateras att öppna system medför fördröjning och lokala system. Dagvattendammar och diken utgör således inte något optimalt system för hantering av dagvatten. Förutom de ingrepp i den känsliga naturen som dammarna kommer att medföra kan problemen för de närboende därför bli mycket stora med dålig lukt av stillastående vatten samt myggproblem.

Dessutom ska ett antal pumpstationer placeras inne i bostadsområdet och för att undvika dålig lukt ska de placeras minst 50 m från närmaste tomt.

Vad beträffar infrastrukturen i området kommer nya vägar givetvis att dras genom området, och såväl under utbyggnadstiden (fem år enligt DP) som efter inflyttningen i de 300 villorna kommer genomfartstrafiken att öka avsevärt genom hela samhället. Även om kollektivtrafiken byggs ut kommer de flesta inflyttade sannolikt att pendla med bil från bostaden till sina arbeten inne i Uppsala eller till Stockholm, och då de bor längst norrut i Storvreta måste de åka genom hela samhället för att ta sig bort eller hem. Detta medför ökat buller och mer luftföroreningar samtidigt som skogen, som fungerar som luftrenare, har tagits bort.

En annan konsekvens av utbyggnaden, som inte berörs i DP men som togs upp av många deltagare vid samrådsmötet, kommer att visa sig i Storvreta centrum. Av någon anledning har nästan alla skolor i samhället samlats inom en mycket snäv yta, medan samhället självt växt kraftigt åt olika håll bort från centrum. Följden av detta har blivit att en stor mängd barn nu skjutsas till skolorna varje morgon, vilket medför att Storvreta centrum idag är nästan helt igenproppat mellan kl 7.45 och 8.15 varje morgon. Med all sannolikhet kommer den stora merparten av dem som flyttar till det planerade nybyggnadsområdet i Ekhagen–Adolfsberg att utgöras av barnfamiljer, något som rimligen resulterar i att ytterligare upp till 300 bilar ska samsas om samma utrymme varje morgon.

Detaljplaneområdet Ekhagen inom Lena-Årby berörs för övrigt i väldigt liten utsträckning i FÖP. Det saknas en tillfredsställande inventering av natur- och kulturvärden och inte heller finns det någon sammanhängande konsekvensbeskrivning av de planerade ingreppen i området. Orsaken till detta är troligtvis att utbyggnaden av detta område i FÖP bedömdes ligga långt fram i tiden (2030), nämligen som den sista etappen (Etapp 4). Enligt FÖP var planeringen att det var områdena söder om Storvreta som skulle byggas ut i de tre första etapperna för att skapa en naturlig anslutning till Uppsala. Dessa etapper skulle bland annat omfatta skolor och förskolor, handel- och verksamhetsområden i Fullerö och Handelsknuten i Lyckebo, ny huvudväg in till Storvreta, flyttning av tågstationen till området vid Handelsknuten, ny trafikplats vid Fullerö samt omkring 750 nya bostäder. Först när detta var genomfört skulle Ekhagen-Adolfsberg i norra Storvreta kunna bli aktuell. Nu har planeringen plötsligt ändrats, så att det blir precis tvärtom och Etapp 4 har i DP blivit Etapp 1, utan att de nödvändiga undersökningar och inventeringar av natur- och kulturvärden som förordas i FÖP har genomförts. Någon konsekvensbeskrivning har inte heller genomförts i samband med DP.

Vi är väl medvetna om att planerna i en FÖP kan ändras när detaljplanen sedan utformas. Men för att det ska vara någon mening med en FÖP är det inte rimligt att den inte beaktas alls. I det här fallet har man i DP negligerat de natur- och kulturvärden som prisas så högt i FÖP och dessutom vänt på turordningen så att sist kommer först.

Den enda orsaken till att Etapp 4 har blivit Etapp 1 är att markägaren, det vill säga HSB, har begärt att få bebygga det aktuella detaljplaneområdet (DP s. 2). Avsikten är att kvartersmarken efter lagakraftvunnen detaljplan ska styckas av och försäljas, något som kan ta många år att genomföra. Om DP antas är det, enligt vår uppfattning, högst anmärkningsvärt att en markägare ska ha så stort inflytande på den politik som förs i Uppsala kommun, att de fördjupade översiktsplaner som finns negligeras utan hänsyn till natur- och kulturvärdena när detaljplanerna blir aktuella. I FÖP står det för övrigt att kommunen måste se till att äga mark för att kunna byta med andra markägare om det bli nödvändigt (s. 57). Varför gör man inte det i det här fallet och gör Adolfsberg till ett reservat eller rekreationsområde för invånarna i Storvreta?

Vår bestämda uppfattning är att nollvisionen, det vill säga ingen utbyggnad alls av det aktuella detaljplaneområdet, ska gälla och argumenten för detta framgår ovan. Köp marken av HSB och lämna istället annan kommunal mark som är mer lättillgänglig, som inte medför så stora ingrepp i värdefull natur och som inte kräver så kostnadskrävande insatser för att bebygga! Detta är också det alternativ som går bäst ihop med kommunens mål att Storvreta ska ha en tydligt nischad miljöprofil.

Sammanfattningsvis är detaljplaneområdet mycket värdefullt med höga natur- och kulturvärden och det är dessutom mycket attraktivt som rekreationsområde för invånarna i Storvreta. Storvretas profil som ett naturnära samhälle, vilket är en målsättning i FÖP och DP, kommer att förstöras om en utbyggnad enligt planen sker. En utbyggnad kommer även att medföra mycket höga kostnader för såväl samhälle som markägare på grund av markens beskaffenhet och de tekniska svårigheterna att genomföra byggplanerna. Slutligen innebär en utbyggnad att trafiken genom samhället kommer att öka avsevärt, något som i sin tur förstör miljön ytterligare.

Vår bestämda uppfattning är därför

att

nollvisionen ska gälla för det aktuella området (Ekhagen inom Lena–Årby 3:4 m.fl.), det vill säga att skogen inte ska bebyggas utan bevaras,

att

Uppsala kommun ska köpa marken i Ekhagen-Adolfsberg av HSB och i utbyte lämna annan kommunal mark som är lämpligare för bostäder,

att

området bevaras som ett rekreationsområde för invånarna i Storvreta och andra besökare,

att

inventeringar görs beträffande kultur- och naturvärdena i området med grundliga undersökningar av eventuella rödlistade arter inom växt- och djurvärlden samt

att

en vandringsled anordnas från Storvreta centrum genom skogen vid Ekhagen–Adolfsberg, det vill säga det aktuella planområdet, till Storskogen och eventuellt längre.

Storvreta den 3 februari 2015

Håkan Aronsson och Margareta Ericsson
Sakägare Lena-Årby 7:12

Dessutom har ytterligare nio sakägare till fem fastigheter undertecknat yttrandet.