Yttrande nr 1

28 januari 2015

Från
Björn Eriksson, Christina Hallbäck Lena:Årby 4:5
Lena-Årby Stenhem 53

Yttrande över detaljplan för Ekhagen inom Lena-Årby 3:4 m.fl. (Dnr 2012/20167)

Med två dagars varsel – för somliga ännu kortare tid - kallade Plan- och byggnadsnämnden i Uppsala till så kallat samråd avseende ”Detaljplan för Ekhagen…”. Mötet ägde rum i Storvretaskolans matsal och trots den korta kallelsetiden var matsalen faktiskt full med intresserade. Av denna närvaro, trots omständigheterna i övrigt, är det svårt att dra någon annan slutsats än att själva sakfrågan uppfattades som mycket angelägen. För den som var på mötet var det också svårt att få något annat intryck än att de närvarande var klart negativa till förslaget.

Det som i detaljplanen kallas för Ekhagen är det skogsområde som i väster avgränsas av järnvägen, i söder av Adolfsberg och i norr av Stenhem och åkermark. Det själva planen gäller, är att hela detta område skall bebyggas med i huvudsak friliggande villor, med genomfarsvägar och sidovägar samt att planens skapare har förhoppningen att allt detta ska kunna påbörjas under 2016.

Denna skog är den centrala och självklara naturförbindelsen för dem som bor i norra Storvreta. Det är dit man går när man går ut med hunden, när man motionerar och promenerar, när man är på utflykt med barnen – både de egna och förskolans. Man plockar svamp och bär. För oss som bor nära skogen är det också uppenbart hur den har börjat användas alltmer under de senaste tio åren. Mest remarkabelt härvidlag är stigtillväxten som varit mycket stark och som ju öppnat upp skogen även för dem som är mer ovana att gå i terräng, för att inte tala om alla små tomtar och troll som sitter på stubbar och i träd som tecken på vilka känslor man har gentemot den. Skälet till denna ökande användning är naturligtvis i huvudsak därför att skogen ligger nära, men också därför att den omfattar så många olika skogstyper samlade inom ett begränsat område, från träskmarker med vildskog till lövdungar och vitmosseberg. Trots sin litenhet finns det ju faktiskt också områden i skogen där man nästan alltid går lite vilse. Skogen är alltid skiftande och intressant. Viktigt är också att inom närområdet finns inget alternativ till den, ingen annan skog som man bara kan gå in i.

Det man tänker sig i planen är att bygga cirka 300 bostäder inom området. Det vore naturligtvis att ta i att tala om att hela skogen kommer att asfalteras, själva asfalten kommer att uppta en mindre del av bebyggelsen. Men det är rimligt att tala om att man kommer att skapa en ”asfaltsmiljö” i stället för en skogsmiljö, där den huvudsakliga framkomligheten utgörs av asfalt, där ljusförhållandena utgörs av elektriskt ljus, och där ljudbilden består av det brus som uppstår när många människor och aktiviteter samlas på en mindre yta och där inga naturliga hinder finns för att mota dessa ljud. Som alternativ till en ständigt skiftande skog känns en sådan miljö mycket steril.

Det är HSB som äger norra skogen och enligt mötets presentatörer är drivande för utbyggnaden av den. För oss, som bor vid kanten av skogen, är det självklart att kommunen borde ta över den från HSB och förvalta den som naturområde för fortsatt användning för och av Storvretaborna. Att med ett nytt bostadsområde förstöra livsmiljön för redan existerande bostadsområden är uppenbart kontraproduktivt.

Förutom detta avvisande av förslaget i sin helhet måste två sidor av dess utformning påpekas, eftersom de riskerar att få avgörande negativa konsekvenser för Storvreta och dess omgivningar.

Den första av dessa kommer att visa sig i Storvretas centrum. Av någon anledning har alla skolor i samhället samlats inom en mycket snäv yta, medan samhället självt växt kraftigt åt olika håll bort från centrum. Konsekvensen av detta har blivit att en stor mängd barn nu skjutsas med bil till skolorna varje morgon, vilket medför att Storvreta centrum är nästan helt igenproppat mellan 7.45 och 8.15. Med all sannolikhet kommer den stora merparten av dem som flyttar till det nya området att utgöras av barnfamiljer, något som rimligen resulterar i att ytterligare kanske 300 bilar ska samsas om samma utrymme varje morgon. Någon antydan om en lösning på detta problem finns inte i planen.

Den andra konsekvensen kan bli än värre. Det är ju sedan flera år ett bekant faktum att nedre Dalälven är en enorm kläckningsmaskin för myggor under vår och sommar. Speciellt besvärligt har detta blivit genom en mycket aggressiv variant av stickmygga, som dessutom ger extra svåra bett. Enligt flera tidningsartiklar är dessa myggor också på vandring söderut. Att då planera in tre dagvattendammar med en yta på sammantaget 6000 kvadratmeter stillastående vatten längs områdets norrgräns förefaller inte särskilt välbetänkt. Hela det nya området, liksom omgivningen norrut och stora delar av det övriga Storvreta, riskerar att få kraftiga myggproblem av såväl aggressiva som mindre aggressiva stickmyggor. Det blir knappast ett försäljningsargument HSB vill skylta med.

Stenhem 28 januari 2015

Björn Eriksson / Christina Hallbäck